söndag 26 februari 2012

57. Liten vill bli stor (162 av 365)


När jag var liten och vistades i denna byggnad ville jag bli stor!
Såpass stor att jag slapp gympan.

Idag passerade jag gymnastiksalen när jag var ute och gick,
en runda på nästan två timmar.
I gympasalen kände jag att jag inte dög,
jag hatade bollsporter, att mäta mig med andra i tävling, bock och plint.
Mycket av detta ägnades skolidrotten till.

Min grej var mer dans (jazz, balett och trupp).
Lite utav detta ägnades skolidrotten till

Idag gillar jag träning som är bra för min hälsa,
all slags vardagsmotion njuter jag av.
Cyklar till jobbet (ca 3 mil/dag) då och då under vår/sommar/höst,
vattengympar 2 ggr/vecka,
vandrar långa promenader på helgerna.
Har deltagit i Vår rus, Tjejvättern och Tjejmilen,
med andra ord ett rätt hälsosamt levene.
Varför var det inget värt i skolidrotten?


6 kommentarer:

  1. Håller fullständigt med dig Anne-Lie. Känns bekant, hela känslan.
    Carianne

    SvaraRadera
  2. Min första tanke när jag såg fotot och började läsa var..
    jädrans hon har suttit inne, så starkt att berätta...
    ***gapskratt***
    Och så handlade det om skoljympan...hahaha
    men du måste ju vara hälsan själv som du lever...
    jag drar täcket över huvudet och skämmes....

    SvaraRadera
  3. Absolut bekant detta, fastän jag var duktig i friidrotten så var jag inte duktig när det gällde bockar och plintar....jag har parallellen musik...fick veta att jag inte kunde sjunga....och tänk det är över 50 år sedan, men det sitter fast i skallen!
    D-a skola att knäcka självförtroendet! Och det finns nog tyvärr kvar på sina håll än idag....hade en dust för en av mina söner vars mattebetyg sjönk från en fyra till ej godkänt för läraren var helt enkelt knäpp och psykade honom.....han fick byta lärare och seeee! Det blev en femma! Det säger allt tycker jag....sorgligt att det kan vara så och nu blev jag upprörd känner jag....usch...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var verkligen inte meningen att göra dig upprörd men det tycks vara fler än jag som känner igen sig i beskrivningen vilket är illa nog!

      Radera
  4. Så tankvärt... skrämmande att man kan så känslor som sedan sitter i resten av livet.. Men så bra det kan bli, å andra sidan Jag tycker du är görduktig som rör dig så mycket!

    SvaraRadera
  5. Vilken bra tolkning. Och jag känner också igen mig, hatade verkligen gympan och att man blev tvingad att utföra alla de där momenten med plintar, hinderbana o skit. Jag har alltid vart smal, men är ändå klumpig och långsam så jag var inte bra på nånting i gympan och hur kul kändes det?!

    SvaraRadera